The sea is like a mirror isn’t it (2015)

Jag hittade gamla brev från en person jag aldrig hann att lära känna, som skrev till mig om sitt liv i en stad jag hade lämnat bakom mig.

Jag använde citat ifrån breven som utgångspunkt i skapandet av en serie konstverk och jag arbetade visuellt med fotografier från min mammas släkt. Många ansikten vet jag inte vilka de tillhör, och de jag känner igen var fotograferade långt innan jag föddes.

Tillsammans bildar de ett narrativ som rymmer en längtan efter tider, platser och personer som man aldrig fick lära känna; en nostalgi för tillfällen där man inte haft möjlighet att närvara.

Verken består av bildfragment tryckta på transparent plast mellan lager av glas.